Ångaren Jemtland var en stolt svensk skapelse på 3128 brt. Hon föddes 1898 på det anrika varvet J.L. Thompson & Sons i Sunderland, där hon rullade av stapeln under byggnummer 366 med namnet ”Moorgate”. Men ödet ville annorlunda. När katastrofen slog till ägdes hon av A.B. Tirfing i Göteborg. Hon var då på väg hem från Buenos Aires, tungt lastad med 2260 ton vete och 2203 ton oljekakor – en dyrbar last som aldrig skulle nå sin hamn.
Det var nyårsdagen 1920. Besättningen kunde skymta målet för den långa resan och längtade desperat efter några dagars välförtjänt vila i land. Då, utan förvarning, slits tystnaden sönder. En våldsam, öronbedövande explosion skakar hela skeppet i dess grundvalar. Ovetande hade de seglat rakt in i dödsfällan ”Den 4:e minspärren”. En osynlig mina hade detonerat med full kraft direkt under akterskeppet. Första världskriget var över på pappret, men havet dolde fortfarande sina dödliga hemligheter. Outforskade och glömda minfält låg kvar på havets botten, däribland engelsmännens dolda ubåtsspärr vid Herthas Flak.
Besättningen, härdad av krigsårens fasor, greps inte av panik. Livbåtarna gjordes snabbt redo. Medan Jemtlands akter sjönk allt djupare ner i det iskalla svarta djupet, sattes båtarna desperat i sjön. Under den kaotiska evakueringen föll stewarden överbord och slukades direkt av vågorna. De resterande 28 männen lyckades ta sig i båtarna, men deras mardröm hade bara börjat. En bitande, skoningslös kyla bet i köttet samtidigt som stormvindar och piskande jättevågor hotade att sänka dem. Den ena livbåten slungades brutalt mot Jemtlands skrov och fylldes till brädden med iskallt vatten. När de utmattade männen dagen efter slutligen nådde Rörö, strax norr om Göteborgs inlopp, hade tre av dem redan frusit ihjäl. Ytterligare tre var så brutalt nedkylda att deras liv inte gick att rädda; de drog sina sista andetag på sjukhuset. Männen i den andra båten hade ödet på sin sida – efter timmar av skräck på öppet hav plockades de upp av en förbipasserande ångare.
Idag vilar Jemtland på Kattegats botten, 43 meter under ytan, med en dramatisk slagsida på 30 grader åt babord. Det våldsamma sjunkförloppet har spridit hennes innandöme över havsbotten. Om du har turen att pricka in en dag med god sikt i detta mörka djup, döljer sig unika skatter i sedimenten. På botten är sikten sällan mer än en meter, men uppe på själva vraket klarnar vattnet upp och blottar en spöklik syn.
Kommandobryggan har kollapsat i djupet, men ruinerna av överbyggnaden står kvar som ett monument över katastrofen. Längst bak gapar ett mörkt hål ner mot den krossade maskinen. Om du håller dig till styrbords sida, som reser sig högst mot ytan, stannar djupet på drygt trettio meter. Det ger dig dyrbar tid att utforska vrakets ändar. I stäven reser sig backen majestätiskt, och det är möjligt att tränga in i mörkret – om du lyckas navigera förbi de spöklika fiskenät som hänger överallt.
Vrakets båda ändar är fullständigt begravda i ett dödligt nät av trålar och garn som sträcker sig som tentakler upp i vattenmassan. Nere vid aktern är trålen tätt sammansnörd runt vraket, men på styrbords sida finns en öppning där näten har skurits upp. Att simma in här kräver nerver av stål och extrem försiktighet. Sparsamma strimlor av ljus tränger ner ovanifrån, men däckets rosthål är alldeles för små för en dykare att pressa sig igenom. Går du in, finns det bara en väg ut: att backa rakt ut i det okända mörkret igen.
Jemtland var en Svensk damper på 3128 brt., som blev bygget i 1898 hos J.L.Thompson & Sons, Sunderland. Skibet fik byggenummer 366 og dets første navn var ”Moorgate”. Jemtland var på forlistidspunktet ejet af A.B.Tirfing i Göteborg og var på rejse fra Buenos Aires til hjemhavnen, med en last af 2260 tons hvede og 2203 tons oliekager.
Da Jemtland nytårsdag 1920 nærmede sig målet for rejsen og besætningen så frem til nogle dage i land, gennemrystedes skibet pludselig af en voldsom eksplosion. Intetanende, var de sejlet gennem det som kaldtes ”Den 4. minespærring” og en mine var detoneret under agterskibet. Første verdenskrig var jo for længst forbi, men flere minefelter var endnu ikke ryddet og man fandt også hidtil ukendte minefelter som her, den af englænderne udlagte ubådsspærring ved Herthas Flak. Besætningen var dog krigsvandte og forberedt, så redningsbådene var klargjort og mens agterskibet på Jemtland sank stadigt dybere, søsattes bådene. Under dette arbejde faldt stewarden overbord og forsvandt, mens de resterende 28 mand kom sikkert fra borde. Det skulle dog vise sig, at deres prøvelser ikke var forbi endnu. Foruden at det var bidende koldt, var der kraftige vind og høj sø, som medførte at den ene af redningsbådene slog imod Jemtlands ræling og næsten bordfyldtes. Da de dagen efter nåede Rörö lidt nord for indsejlingen til Göteborg, var 3 mand frosset ihjel og yderligere 3 var så afkræftede, at de døde senere på hospitalet. I den anden båd var de mere heldige, idet de efter nogle timer, blev samlet op af en forbipasserende damper.
Med ca. 30 graders slagside til bagbord, hviler Jemtland nu på Kattegats bund 43 meter under overfladen. Fordi vraget ligger som det gør, er mange ting selvfølgelig rutsjet ud på havbunden, men er man heldig at have god sigt hernede, så er der gode chancer for at finde sig en lille ting. I dette område er sigten sjældent mere end 1 meter nede på havbunden, men oppe på vraget er den som regel noget bedre og heroppe er der da også rigeligt at kigge på. Broen er styrtet sammen, men man kan se resterne af bygningen og bagerst kan man se ned til maskinen. Holder man sig til styrbord side som er højest, kommer man ikke dybere end et par og tredive meter, så der er rigelig tid til at komme ud i en af enderne på vraget. I stævnen er bakken ret høj og det er til at komme indenfor, trods mistede garn her og der.
Begge ender af vraget er pakket meget ind i både trawl og garn, som i stævnen også står højt op i vandet. Nede agter er trawlet pakket mere tæt omkring vraget, men man kan komme ind i styrbord side hvor trawlet er skåret af. Svømmer man ind her skal det gøres med forsigtighed, der kommer lys ned oppefra, men tærehullerne i dækket er ikke store nok til at en dykker kan passere, så man skal samme vej tilbage.
Årsmöte 2024
Kom och gör din röst hörd på vårt årsmöte.
Utöver delaktighet i klubbens verksamhet så får du lyssna till ett intressant föredrag om militär och civil dykning, givet av vår medlem Andreas Svanström.
