- Komplex struktur: Masthinder och spant ligger utspridda över ett stort område, vilket lätt kan desorientera dykare som försöker följa linjerna.
- Begränsad sikt: Sikten på platsen överstiger sällan 2–3 meter, vilket gör det omöjligt att visuellt överblicka vrakets olika sektioner samtidigt.
- Separerad för: De främre 10 metrarna av fören har brutits loss och ligger cirka 10 meter ifrån huvudvraket.
Artikel ur tidningen SJÖFART
Skeppet ”Ernsts” undergång. Fullt av drivminor utmed kusten.
Det kan nu anses konstaterat att skeppet ”Ernsts” förlisning förorsakats genom minsprängning och att olyckan inträffat den 24 eller 25 april. Redan på måndagen den 27 april började vrakspillror från fartyget driva i land vid Käringön och Hermanö.
Ett telegram från Skagen meddelar att ”Ernst” lördagen den 24 låg ute på redden inväntande bogserångaren ”Neva”, som låg i hamnen i beredskap att bogsera fartyget till Aarhus. På grund av sjömansstrejken hade emellertid eldarna på bogserbåten gått i land och vägrat att återgå ombord. Fram på kvällen blåste det upp till storm. Det antagliga är att fartyget i denna situation, för att ej driva in i minfältet, tagit kursen ostvart mot Måseskär, men på vägen kolliderat med en drivande mina.
Minorna ha nämligen börjat uppträda i stort antal sedan tyskarna återupptagit minröjningen. Lotsarna på Käringön ha de senaste dagarna sett ett stort antal minor flyta förbi. Torpedbåten ”Orion” gick i söndags till Gullholmen för att desarmera fyra där ilandflutna minor. Lloyd-ångaren ”Besta” passerade på sin resa till Göteborg fyra minor och ”Saga” inrapporterade en drivande mina i Kattegatt. Flera minexplosioner ha iakttagits på olika platser i skärgården.
Svenska Lloyds bogserångare ”Viking II” gjorde på lördagen och söndagen en rekognosceringsfärd i Lysekilsskärgården, varvid det förolyckade fartygets förre befälhavare, kapten J. P. Johansson, som lämnat fartyget i Santos, medföljde.
De talrika vrakfynd som gjorts på Käringön och däromkring lämnade intet tvivel om att ”Ernst” drabbats av en minkatastrof. Kapten Johansson kände igen flera livbälten som flutit i land, dörren till medicinskåpet, en teakstötta som stått under anordningen till livbåtarna, fyra klampar till dessa samt kapellen och skockarna. Vidare hade flutit i land en massa däcksplantor från mellandäck och övre däck vilka voro så söndersplittrade att de måste ha sprängts ur fartyget.
Den ilandflutna livbåten igenkändes också, fastän den var alldeles sönderslagen, som styrbords livbåt. Ett av de lik som legat i båten hade benen avslagna. Det ilandflutna liket är efter en norrman, Rudolf Olsen eller H. Olsen. Han är tatuerad på vänstra armen med ett skepp som står inuti en livboj med den amerikanska örnen över. På livbojen läses ”Addy”. På båda sidor om bojen är en flagga, antagligen den norska och den amerikanska. På högra armen är intatuerad en kvinnofigur som håller en svensk flagga. Den döde var svårt sönderslagen. Befolkningen på platsen hade lagt honom i en kista och klätt denna med grönt. Svenska Lloyd har sänt en krans till begravningen.
Det förolyckade fartygets besättningslista utgjordes, såvitt man hittills kunnat utröna, av:
- Befälhavaren kapten C. P. Mattson från Öregrund
- Förste styrman Janne Nilsson från Mölle (förut befälhavare i Undabolaget)
- Andre styrman Bernh. Oscar Sölvin från Sölvesborg
- Segelmakare Georg Leopold Malmberg från Halmstad
- Stewarden Lusius
- Jungmannen Sigurd E. H. Ellerssen (norrman)
- Matroserna Rudolf Olsen, Erling Örke, Erling Timmerud, Christian Thoresen och H. Olsen (samtliga norrmän)
- Timmermannen (finne, namnet obekant)
- Matrosen Viggo Jensen Dam från Ålborg
- Egon Zipper och Ludvig Trendel (tyskar)
- J. Dryef (tysk eller holländare)
- Nils Andersson (antingen svensk eller finne)
- Hederström (antagligen finne)
- En vid namn M. Petersen eller Pettersson (svensk eller norrman)
För ytterligare två man saknas alla uppgifter.
Den omkomne danske lotsen hette Dieres. Han var omkring 35 år och efterlämnar maka och två små barn.
Generallotsdirektören om den tyska…