Koholmen bjuder på fantastiskt friskt vatten och ligger utsatt för väder och vind. Här kan marint liv frodas bland vrakresterna av Amy och Broomhaug
Ångfartyget AMY
byggdes 1868 av Denton, Grey & Co. i West Hartlepool. Hon var byggd i stål, 58 m lång, 8,5 m brett och hade ett djupgående på 4,6 m. Dödvikt var 830 ton och hon var utrustad med en tvåcylindrig ångmaskin på 80 hk.
Man hade i Gdansk intagit en full och bekväm last av 1.000 tunnor vete destinerad till Rotterdam. Klockan 13:30 den 5 september 1868 lämnade man under lotsens ledning kajen och gick till sjöss. Klockan 12:45 den 7 september passerade man Svinbådan fyrskepp strax NV om Höganäs. Vinden var svag från SSO och man hade haft disig sikt. Nu kom man plötsligt in i tät dimma varför farten minskades omväxlande mellan sakta och långsamt fram. Kursen sattes till NNV. Klockan 15 lodades 18 famnars vatten och man sjösatte loggen. Sikten blev tillfälligt bättre varför farten ökades till full fart fram. Klockan 16 kom man in i tät dimma igen varför farten återigen minskades. Man lodade 20 famnars vatten på sandbotten. Klockan 18 lodades 23 famnars vatten på lerbotten, fortfarande tät dimma. Klockan 20 lodades 18 famnars vatten. Klockan 22 lodades 15 famnars vatten. Vid midnatt lodades 23 famnars vatten på sand- och stenbotten.
Klockan 02 den 8 september lodades 27 famnars vatten på lerbotten. Klockan 03:30 siktades bränningar rakt förut varför rodret genast lades hårt styrbord och maskinen slogs full back. Strax därefter grundstötte AMY och stod fast på grundet. Grundstötningen slog håll på förskeppet och det främre lastrummet vattenfylldes kort därpå.
Genom dimman syntes en fyr som senare visade sig vara Vinga fyr. Det visade sig senare att man hade grundstött på Koholmens södra sida.
Hjälpångpannan hölls igång för att kunna hålla maskinrummet läns. Man förde iland trossar och förtöjde fartyget för att förhindra att det skulle glida av grundet och sjunka ner på djupare vatten. Vattendjupet lodades till 8 famnars vatten under fartygets akterskepp. Besättningen förberedde nu fartyget för att börja lossa delar av lasten medans kapten Charles Bowden for upp till Göteborg för att anlita assistans.
Klockan 10 lade man med hjälp av två mindre båtar ut fartygets ankare akterut.
Klockan 11 kom ett flertal båtar långsides och hjälpte till att lossa vetelasten under tullkontorets överinseende. Dagen hade börjat med fint väder och svaga vindar.
Klockan 14 kom kapten Bowden och försäkringsbolaget L´loyds agent ut till haveriplatsen med två ångfartyg som skulle läkta över en del av lasten och därefter försöka dra AMY av grundet.
Fram tills kl. 12 hade AMY legat stilla på grundet men vind och vågor ökade och detta fick fartyget att svänga runt med aktern mot grundet. Botten under akterskeppet slogs in och akterrummen vattenfylldes kort därefter. Alla försök att få fartyget av grundet upphörde i väntan på gynnsammare väder.
Kort därefter sjönk det månadsgamla fartyget på 20 meters djup. Vrakauktion hölls den 17 september och den 26 oktober i Göteborg då hennes ångpanna, ångmaskin, propeller, två ankare, skorsten, ångvinschar m.m. såldes.
Ångfartyget BROOMHAUGH byggdes i Wallsend 1881 i stål. Hon var 87,3 m långt, 11,0 m brett och hade ett djupgående på 7,4 m. Hon hade två tvåcylindriga ångmaskiner på tillsammans 240 hk. Hon var skonertriggad.
Lördagen den 24 januari 1903 lämnade man Stettin med destination Tyne med ett tätt, väl försett fartyg och med en besättning på 23 man. Kapten ombord var Richard Boyes. Man gick barlastad med 300 ton barlastvatten.
Man lämnade Swinemunde klockan 16 och kort därefter mötte man tät dimma. Den 25 januari klockan 09 hördes mistsignalen från Dragörs fyrskepp. Man släppte ankaret och kvarlåg ankarliggandes tills den 26 januari klockan 07 då dimman lättade och man kunde fortsätta resan.
Helsingör passerades runt middagstid och klockan 13:40 hade man Kullen tvärs styrbord på ett uppskattat avstånd på 3 mil. Kursen sattes nu NV till N½V för att kompensera för bland annat ström-sättningen i Kattegatt.
Man gick för full maskin i två timmar och fyrtio minuter då man återigen möttes av tät dimma varför farten minskades. Man gjorde nu endast 4 miles i timman. Kontinuerlig lodning förtogs. Klockan 18:20 hördes mistsignalen från Anholt Knobs fyrskepp, NO om Anholt. Klockan 19:50 passerade man tät på fyrskeppet. Man hade då loggat 72 miles. Det rådde en svag vind från SV och tät dimma.
Man satte nu kursen N till V½V för att passera två miles öster om Trindelens fyrskepp som låg NO om Läsö. Ihållande tät dimma. Sakta fart på maskinerna gav en fart på fyra milees per timma. Den 27 januari klockan 06 visade loggen 45 miles från Anholt, varför kapten Boyes antog att man befann sig i höjd med Trindelens fyrskepp.
Kursen sattes nu mot Skagen. Kort därefter syntes ett blinkande ljus genom dimman ungefär två streck om styrbord. Kapten Boyes antog nu, felaktigt, att det var Trindelens fyrskepp man såg och satte kurs för att passera öster om fyrskeppet.
En kort tid innan fyrljuset blev synligt hördes tre signaler från mistlurar i närheten vilka antogs delvis komma från fartyg i närheten.
Efter det att man ha ändrat kursen mer ostlig för att gå klar om Trindelens fyrskepp syntes nu det blinkande fyrljuset om babords bog och mistlurens signal hördes likaså om babord.
På grund av att strömsättningen varit kraftigare än vad man uppskattat den till, så hade fartyget satts närmare in mot den svenska kusten än man trott och det som antogs vara Trindelens fyrskepp visade sig vara Vinga fyr.
Endast några minuter senare såg man grynnor och skär framför fartyget och kort därefter, klockan 06:25 grundstötte fartyget på, vad som senare skulle visa sig, Koholmen, cirka ¼ miles från fyren på Vingaön.
I maskinerna slogs genast full fart bakåt vilket resulterade i att hon svängde upp med bredsidan mot grunden. Fartyget blev svårt skadat vid grundstötningen och fylldes snabbt med vatten.
Då man befarade att fartyget skulle glida av grundet och sjunka ner i djupet övergavs fartyget och mellan klockan 21 och 22 hade hela besättningen lämnat fartyget och begett sig in till Göteborg.
Det visade sig senare att man befunnit sig 15 miles längre NO till O från den beräknade positionen.
I sjöförklaringen vittnade flertalet besättningsmedlemmar om att de var av den uppfattningen att mistsignalerna inte kom från fartyg i närheten utan från en fyrplats.
Haveriutredningen slog fast att förlisningen berodde på att strömmen satte fartyget in mot den svenska kusten mer än vad kapten Boyes hade räknat med och korrigerat för, att man misstagit Trindelens fyrskepp med Vinga fyr samt att kapten Boyes borde ha ankrat upp fartyget tills dimman lättat. Ansvaret föll på kapten Boyes men rätten ansåg inte att han agerat direkt oansvarigt varför hans certifikat och behörighet lämnades utan åtgärd.
Ångfartyget BROOMHAUGH
byggdes i Wallsend 1881 i stål. Hon var 87,3 m långt, 11,0 m brett och hade ett djupgående på 7,4 m. Hon hade två tvåcylindriga ångmaskiner på tillsammans 240 hk. Hon var skonertriggad.
Lördagen den 24 januari 1903 lämnade man Stettin med destination Tyne med ett tätt, väl försett fartyg och med en besättning på 23 man. Kapten ombord var Richard Boyes. Man gick barlastad med 300 ton barlastvatten.
Man lämnade Swinemunde klockan 16 och kort därefter mötte man tät dimma. Den 25 januari klockan 09 hördes mistsignalen från Dragörs fyrskepp. Man släppte ankaret och kvarlåg ankarliggandes tills den 26 januari klockan 07 då dimman lättade och man kunde fortsätta resan.
Helsingör passerades runt middagstid och klockan 13:40 hade man Kullen tvärs styrbord på ett uppskattat avstånd på 3 mil. Kursen sattes nu NV till N½V för att kompensera för bland annat ström-sättningen i Kattegatt.
Man gick för full maskin i två timmar och fyrtio minuter då man återigen möttes av tät dimma varför farten minskades. Man gjorde nu endast 4 miles i timman. Kontinuerlig lodning förtogs. Klockan 18:20 hördes mistsignalen från Anholt Knobs fyrskepp, NO om Anholt. Klockan 19:50 passerade man tät på fyrskeppet. Man hade då loggat 72 miles. Det rådde en svag vind från SV och tät dimma.
Man satte nu kursen N till V½V för att passera två miles öster om Trindelens fyrskepp som låg NO om Läsö. Ihållande tät dimma. Sakta fart på maskinerna gav en fart på fyra milees per timma. Den 27 januari klockan 06 visade loggen 45 miles från Anholt, varför kapten Boyes antog att man befann sig i höjd med Trindelens fyrskepp.
Kursen sattes nu mot Skagen. Kort därefter syntes ett blinkande ljus genom dimman ungefär två streck om styrbord. Kapten Boyes antog nu, felaktigt, att det var Trindelens fyrskepp man såg och satte kurs för att passera öster om fyrskeppet.
En kort tid innan fyrljuset blev synligt hördes tre signaler från mistlurar i närheten vilka antogs delvis komma från fartyg i närheten.
Efter det att man ha ändrat kursen mer ostlig för att gå klar om Trindelens fyrskepp syntes nu det blinkande fyrljuset om babords bog och mistlurens signal hördes likaså om babord.
På grund av att strömsättningen varit kraftigare än vad man uppskattat den till, så hade fartyget satts närmare in mot den svenska kusten än man trott och det som antogs vara Trindelens fyrskepp visade sig vara Vinga fyr.
Endast några minuter senare såg man grynnor och skär framför fartyget och kort därefter, klockan 06:25 grundstötte fartyget på, vad som senare skulle visa sig, Koholmen, cirka ¼ miles från fyren på Vingaön.
I maskinerna slogs genast full fart bakåt vilket resulterade i att hon svängde upp med bredsidan mot grunden. Fartyget blev svårt skadat vid grundstötningen och fylldes snabbt med vatten.
Då man befarade att fartyget skulle glida av grundet och sjunka ner i djupet övergavs fartyget och mellan klockan 21 och 22 hade hela besättningen lämnat fartyget och begett sig in till Göteborg.
Det visade sig senare att man befunnit sig 15 miles längre NO till O från den beräknade positionen.
I sjöförklaringen vittnade flertalet besättningsmedlemmar om att de var av den uppfattningen att mistsignalerna inte kom från fartyg i närheten utan från en fyrplats.
Haveriutredningen slog fast att förlisningen berodde på att strömmen satte fartyget in mot den svenska kusten mer än vad kapten Boyes hade räknat med och korrigerat för, att man misstagit Trindelens fyrskepp med Vinga fyr samt att kapten Boyes borde ha ankrat upp fartyget tills dimman lättat. Ansvaret föll på kapten Boyes men rätten ansåg inte att han agerat direkt oansvarigt varför hans certifikat och behörighet lämnades utan åtgärd.
Läs mer på vrakbladet om AMY och BROOMHAUG förlisning på Dora.